Nästan på dagen ett år efter mors död lämnar jag och brorsan nu över vårt föräldrahem till den nya ägaren. Och de sista besöken har varit oväntat jobbiga. Fram till för någon månad sedan har det fortfarande varit ett hem, om än lite brandskattat. Men efter sista tömningen och flyttstädningen finns ingenting kvar. Ingen själ, inga spår av liv – bara ett tomt skal. Snart kommer förstås den nya ägaren att fylla huset med liv och då kan jag själv också gå vidare. Men precis här och nu känner jag en stor tomhet.