Nej, jag syftar inte på att topprida mig själv – köra ska uttalas med ett kort och distinkt k. Jag talar alltså om körsång, där kören består av jag och mig själv. Eller rättare sagt jag, mig själv och ett avancerat dataprogram – vi kan kalla det Cubase Pro 13.

Det är sådant jag kan ägna en hel helg åt, medan vårdagjämningen passerar utanför fönstret och hunden tittar vädjande på mig där jag sitter i morgonrock sena eftermiddagen. Det går liksom inte att slita sig när man har kommit igång – i synnerhet inte de där sällsynta ögonblicken där allt faller på plats och där summan blir så mycket större än de enskilda beståndsdelarna.

Precis detta inträffade i helgen. Och det är fortfarande samma kick!