En av mina favoritplatser i den här världen är New Orleans: musiken, maten, människorna, rubbet!

Samtidigt har jag dragit mig för att återvända på grund av klimatavtrycket, även om jag flyger väldigt sällan nuförtiden. Men jag bestämde mig runt jul att jag vill åka dit en sista (?) gång. Jag har dessutom två hotellnätter innestående, som jag fick i sextioårspresent av mina vänner på förra byrån Publik.

När jag till sist hade köpt och betalt rubbet så går emellertid landets president och en oligarkkompis till honom fullständigt bananas, vilket skapade nya bryderier. Stanna hemma och vaska resan? Eller åka ändå?

Saken avgjordes när jag pratade med en av mina vänner där borta. ”But Krister, this is not America, this is New Orleans.”

Och så är det ju. Så på torsdag åker jag.